Naturens skattkistor – Vårdbiotoper på naturskyddsområden i Finland

Vårdbiotoperna med sina vackra ängar, hagmarker och skogsbeten är våra mångsidigaste men samtidigt mest hotade naturområden. Arterna i de här biotoperna är urgamla och fanns redan på stäpperna som uppstod efter istiden. Ängsarealen sjönk drastiskt på 1900-talet till under en procent av den tidigare. Detta har orsakat en snabb utarmning av artrikedomen. Över en fjärdedel av våra utrotningshotade arter i Finland lever framför allt i vårdbiotoperna. De färggranna fjärilarna som flyger på sommarängarna, de energiska humlorna och vadarfåglarna på strandängarna är alla en del av vår unika och värdefulla natur som behöver vår hjälp för att kunna bevaras.

Att sköta vårdbiotoper kräver samarbete mellan många aktörer. Skötseln av en äng som vuxit igen börjar med röjning. Röjning av träden som har invaderat ängen sysselsätter företagare på landsbygden. Oersättliga insatser görs också genom organiserat frivilligt arbete som bland annat ordnas av WWF och Finlands naturskyddsförbund.

Skötseln fortsätter med bete eller slåtter. Betesdjurens ägare gör ett viktigt arbete till förmån för naturens mångfald och landskapet. På naturskyddsområdena sommarjobbar redan 20 000 betande kor, får och hästar. Slåtter är numera så sällsynt att varje område som slås har betydelse.

Jordbrukare, föreningar och även privatpersoner kan få finansiering för att sköta och restaurera vårdbiotoper. De regionala närings- och miljömyndigheterna (NTM-centralerna) spelar en viktig roll när finansiering beviljas och för styrningen och övervakningen. Olika nationella och EU-finansierade projekt är nödvändiga, speciellt i inledningsfasen. Rådgivningsorganisationer för jordbruket, såsom ProAgria och Lantbruks- och hushållningssällskapen, ger anvisningar och hjälper med planeringen.