Jussarö. Ett lots- och gruvsamhälle i Ekenäs yttre skärgåd

Jussarö var ett viktigt landmärke för sjöfarare redan under tidig medeltid. Farleden från Skåne till Tallinn via Åland och Finlands kust gick förbi Jussarö. Sundet vid Jussarö var ett tryggt ställe vid storm. Kompasserna stördes av magnetism, vilket första gången antecknades i sjöfartens guideböcker i början av 1600-talet.

Farleden i Ekenäs skärgård var ännu under 1600-talet huvudfarled för sjöfarten i Finska viken. Vid sjöresorna krävdes lotshjälp. Bönderna var redan på 1600-talet tvungna att assistera kronans fartyg. Den första egentliga lotsen inrättade sig på Jussarö troligen år 1800. År 1813 beordrades lotsen att dejourera på Jussarö. Samma år blev Jussarö den yttersta lotsplatsen inom Busö lotsstations område. Jussarö fick permanent bosättning i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet uppfördes även nödvändiga byggnader för lotsarna. Den första fyren, märkesfyren, byggdes år 1811. Det egentliga fyrtornet blev färdigt på Tulludden år 1891. Fyren släcktes år 1922, då fyren på Sundharu togs i bruk. Fyrtornet sprängdes år 1940.

Malmfyndigheterna på Jussarö hittades år 1834. Gruvarbeten inleddes samma år. Åtgången var dålig och kostnaderna för gruvdriften stora. År 1841 övergick man till att använda fångar som arbetskraft. Gruvan stängdes år 1861. Hundra år senare återupptogs gruvdriften av Oy Vuoksenniska Ab. Den nya gruvan stängdes år 1967.

Befolkningen på Jussarö fick sin inkomst av lotsverksamheten och fisket. Man idkade även sälfångst. Handelsförbindelser knöts både till fastlandet och Estland. Äktenskap ingicks främst mellan invånare i ytterskärgården. Lotsstationen flyttade bort år 1961 och då gruvdriften upphörde blev endast den år 1930 grundade sjöbevakningsstationen kvar på Jussarö. Den gamla lots- och fiskebyn försvann.